Torp och backstugusittare under 1800-talet

Onsdagen den 12 april kl 18.30.
Föredrag av historieprofessor Kalle Bäck.

 

Kalle Bäck, som är professor emeritus i historia vid Linköpings universitet, var kvällens föreläsare och berättade inlevelsefullt om torparna och deras historia. Om kungar, årtal och krig har det skrivits mängder, men det ”vanliga folkets” historia är det få som har ägnat sig åt. Kalle Bäck har publicerat ett flertal böcker om bondehistoria, landsbygdens byggnader, torpen och backstugorna. En bok heter ”Början till slutet” och handlar om torpbebyggelsen, dess uppgång och fall.

I mitten av 1800-talet var torpare Sveriges näst vanligaste yrkesgrupp. Det fanns som mest 100.000 torp och det var 1860. Då bodde en halv miljon människor på torpen. Därefter skedde en snabb tillbakagång, som till stor del berodde på det laga skiftet. Byarna ”sprängdes”, gårdarna flyttades ut och all mark samlades runt gården. Torpen var ju belägna på sämre mark i utkanten på ägorna, men efter laga skiftet blev den marken åtråvärd och många torpare fick lämna sina torp. 1943 gick torpepoken i graven, men då berodde på att det blev förbjudet att betala jordarrenden med dagsverken eller andra naturaprestationer.

Vidare berättade Kalle om hur torpstugorna såg ut utanpå och inuti, att det fanns både åker, äng och husdjur. Kvinnan var viktig för att de skulle överleva på torpet. Förutom de avtalade dagsverken, som både torparen och hustrun gjorde på gården, drog hon in extrainkomster genom att hjälpa till i gårdarna med allehanda sysslor.

Alla som släktforskar har säkert upptäckt flera torpare i släkten. Det var mycket intressant att lyssna på Kalle Bäck. Han kunde verkligen med sin berättelse få åhörarna att leva sig in i torparfamiljens sätt att leva. Han fick varma applåder och tackades med blommor av ordförande Pia Wallengren. Det blev också tillfälle att titta i hans böcker och många passade på att köpa en för kvällen signerad bok.
 Kvällen avslutades med fika och det pratades mycket om torpare runt kaffeborden. Studieförbundet Vuxenskolan var medarrangör.