St Olof är en historiskt bevisad verklig person, stupad i strid med den danske kungen Knut den stores styrkor. I slaget vid Stiklastad i Norge den 29 juli år 1030. Kort efter sin död blev han dyrkad som helgon.

Detta spred sig snabbt i Norden och en av de mest kända Olofskyrkorna i Västergötland blev Falköpings kyrka. Påven har i ett brev av den 5 april år 1292 tillförsäkrat alla som med passande hedersbetygelser besöker S:t Olofs kyrka i Falköping på S:t Olofs dag, samt vid helgonen Pankretii, Viti och Modasti, som och på den saliga jungfru Marias Himmelsfärds fester och de åtta festdagar som följa omedelbart på dessa, ett år och 60 dagas syndaförlåtelse.

S:t Olofsdagen den 29 juli blev kyrkans största högtidsdag.

Att denna stora kyrka placerades i en så liten ort som Falköping då var, kan ha sin grund i att här korsades både riksvägar och häradsgränser.

I och med reformationen miste helgondyrkan och olofskulten sin betydelse. Kyrkan blev därmed en vanlig småstadskyrka. Efter att danskarna bränt kyrkan år 1566 stod den utan tak i flera år.

Flera framställningar till Kungl. Maj:t om bidrag för reparation gjordes och beviljades, men någon genomgripande reparation kom ej till stånd förrän en kraftfull borgmästare, *Lars Andersson Hvass, tillträdde ämbetet år 1643. Det heter då att kyrkan var nästan taklös. Denne borgmästare förtjänar ett omnämnande.

I likpredikan vid hans jordfästning, han dog den 20 oktober år 1660, sägs: Oansett han fann före sig icke större inventarium i kyrkekistan än 4 öre kopparmynt, så haver han likväl sedan såvitt drivit, att all kyrkan med tornet blivit förnyat med tak, med kalkslagning och vitmålning innan och utantill, med ny klocka till den förra med sejerverk och visare, desslikes försedd med härlig inredning, en kostelig predikstol, altartavla, mässkläde, avdelat kor och vackra inbyggda stolar, som en stads kyrka vill pryda.

En mur med sköna välvda portar byggdes runt kyrkan. En stor del av kostnaderna för denna upprustning bestred borgmästaren med egna medel.

Kyrkan genomgick i senare tid, år 1950 en omfattande restaurering under professor Gunnars Hövings ledning. Inne i kyrkan med de höga ljusa valven, fångas genast blicken av konstnären Gunnar Torhamns vackra glasmosaikfönster bakom altaret, med motiv från fottvagningen och den första nattvarden.

Dopfunten är skulpterad år 1945 av konstnären Anders Jönsson. Motivet är människor samlade till en dopakt med prästens mottagande av ett barn ur moderns armar, vid sidorna syns änglagestalter. Ett mycket vackert arbete.

En Kristusbild utförd i målat glas i sakristian, är troligen ett verk av glasmålaren Carl Reinhold Callmander.

Predikstolen från år 1645 är vackert snidad. Skulpturen i mitten har motivet kvinnan som rör vid tofsen på Jesu mantel.

I väggen vid predikstolen finns en skåpnisch där nattvardskärlen förvarades under medeltiden.

På predikstolen ligger 1917 års bibel i ett dekorerat läderband. På försättsbladet kan man läsa: Med anledning af under år 1917 firade 400-årsminnet af Luthers evangeliska reformation överlemnades denna bibel som gåfva till Falköpings uråldriga kyrka af kyrkvärden rådmannen Joh. N. Håård och hans maka Anna Håård f. Blomnell. Texten i bibeln är försedd med anfangbokstäver vid varje kapitels början.

I långhuset på södra sidan hänger ett huvudbaner för majoren Gabriel Dahlcrona, ägare till Vikens gård. Inskriften under lyder: Hans Kungliga Majestäts trotjänare major vid artelleriet i Göteborg, Välborne herr Gabriel Dahlcrona, född anno 1688, adlad 1722, död 1746, begravd i Falköpings kyrka.

På andra sidan på valvbågen vid korets början hänger ett av kyrkans senare prydnader, en textil med motivet Noaks Ark av konstnärinnan Anna-Lisa Odelqvist-Kruse. Libraria, Stockholm 1961.

I vapenhuset finns ett epitafium över den tidigare omtalade, kraftfulle borgmästaren ** Anders Larsson Hvass med hustru.

Den vackra skattkistan under förtjänar uppmärksamhet.

I den långa raden av präster av skiftande kynne som tjänstgjort kan nämnas två färgstarka personligheter.

Magister Per Afzelius tjänstgjorde här åren 1778 till 1793 då han suspenderade, men återinträdde i tjänsten år 1800 och tjänstgjorde till sin död år 1803. Han var enligt prosten Warholms herdaminnen, en lycklig talare och skald men levde fort. Det är omvittnat att han förde ett överdådigt leverne med begivenhet på starka drycker. Vice pastorn Ridderbjelke hade anspelat på detta och blev utmanad på duell av Afzelius. Enligt reglerna hade den utmanande rätt att välja vapen, Ridderbjelke valde då kanoner. Enligt hans förslag skulle kanonerna placeras på Mösseberg respektive Ålleberg. Därefter skulle kanonaden fortsätta tills någon av dem stupade. Duellen blev lyckligtvis aldrig av.

Kyrkans två klockor flyttades i mitten av 1800-talet från en klockstapel till tornet. Den stora klockan är omgjuten år 1669. Den lilla har årtalet 1655.

Det berättas att under en begravning efter jul år 1766, sprang en ung dräng från lilla Dotorp upp under storklockan, varvid halva ansiktet blev avslaget och huvudskålen krossad. Han dog på platsen. En gammal sed var att man inte vidare fick använda en kyrkklocka som slagit ihjäl en människa. Kyrkoherden lyckades dock övertyga sockenmännen om att detta var vidskepelse och klockan blev använd även i fortsättningen.

Det kraftiga tornet med sina smidda ankarjärn ger ett mäktigt intryck. Den gamla dörren på södra sidan är klädd med, vilket var vanligt i äldre tid, tvärgående tjocka plåtremsor, bär med sina märken efter musköttkulor, minnen från svunna ofärdstider. Kolonner och valvbåge runt dörrar vittnar om konstförfarna stenmästares verk. Tröskeln av sten är kraftigt nednött av många generationers fötter.

En gravsten på kyrkogården bär inskriptionen: Här vilar den medborgaren som räckte er andre handen. Enligt uppgift skall stenen utgöra ett minnesmärke över en man med namnet Lars Österberg. Han ägde Fredriksbergs gård här i trakten och var känd för att alltid räcka behövande en hjälpande hand.

 Kyrkan bär utvändigt genom olika murningstekniker spår av många om- och tillbyggnader under flydda tider.

Vi passerar ut genom stigluckan i den mycket vällagda och stilfulla stenmuren med en sista tillbakablick på den gamla helgedomen. En av stiftets största och sägenomspunna absidkyrkor.

• *   Lars Andersson Hvass
• ** Anders Larsson Hvass